Det är förrädiskt det där med ord. Saker och ting betyder en sak och så en dag, utan att någon förstod vad som hade hänt, så betyder de plötsligt något helt annat. Ett av politikens intressantaste ord sedan säg åtminstone 80-talet är nyliberalism. Först ledstjärna, sedan skällsord, och nu vet man inte var man har det.
Personligen har jag det så här; jag känner sympati för liberalismen som ideologi men har inte mycket till övers för nyliberalismen. Därför gillar jag inte den utveckling som jag tycker mig se; när liberalismen mer och mer har blivit ett begrepp som beskriver vad som tidigare kallats nyliberalism – samtidigt som begreppet nyliberalism mer och mer förbehålls för de mest extrema yttringarna.
Det gör att du om du kallar något för nyliberal med största sannolikhet kommer att bli utskälld eftersom personen ifråga antagligen inte är tillräckligt mycket nyliberal. Men om nyliberal är ett förbjudet ord; vad kallar man då en typ av liberalism som inte är social, eller i mitt fall då, vad kallar jag den typ av liberalism jag inte kan med? Ja, det sorgliga svaret är att det inte finns någonting kvar att säga. Liberalismen och nyliberalismen har, smygandes, utan att något såg det komma, helt enkelt blivit synonymer.
På nätet är detta allra tydligast. Nätets liberaler är nämligen inte ett gäng glada typer som gillar välfärdsstaten och läser gamle John Stuart oftare än de skulle behöva. Visst går de olika långt i sin nyliberalism, är olika radikala om man så vill, men grunden är ett motstånd mot statliga regleringar snarare än en brinnande vilja att kämpa för människornas jämlikhet. Alltså utgår de från, skulle jag vilja hävda, en nyliberal politisk tradition*.
På detta sätt reduceras och förminskas det liberala idéarvet, samtidigt som de nyliberala idéerna naturligtvis vinner mark. I takt med att begreppet nyliberalism blir allt mindre gångbart, blir liberalismen paradoxalt nog allt mer nyliberal.
Jag tycker det är dags att sätta stopp för denna utveckling. Jag tillhör dem som ser socialismen (den demokratiska) som en logisk fortsättning och en konsekvens av liberalismen. Den kamp som tidiga liberaler förde mot det dåvarande klassamhället fick sin naturliga fortsättning i arbetarrörelsens kamp för social rättvisa. På samma sätt är det också uppenbart att en socialism som släpper kontakten med delar av det liberala tankegodset (demokrati, mänskliga fri- och rättigheter) blir till ett monstrum som leder rakt ner i fördärvet.
I dagens samhälle och politiska klimat måste vi återskapa denna koppling – allians om vi så vill – mellan en radikal medelklass och en kämpande arbetarklass. En progressiv liberalism blir då en viktig del av ett förenande kitt. Men då fungerar inte dagens urvattnade marknadsvurmande. Det måste återknytas till grunden, och det måste tänkas nytt.
Vi behöver, enkelt uttryckt, en ny liberalism. Se där en grund för en spännande idédebatt. Så mycket demokratisk socialist jag än är deltar jag gärna med glädje i en sådan.
*) Och jo, de är individer och jo, det finns nyanser och jo, det finns undantag men i grunden skulle jag vilja säga att detta påstående ändå stämmer.
Andra bloggar om: liberalism, nyliberalism, politik, idepolitik, socialism, ideologier, politisk teori och annat intressant.
29 kommentarer:
Vad sägs om social liberalism? Det är ju en rörelse som rör sig med jämlikhetsbegrepp osv.
"jag känner sympati för liberalismen som ideologi men har inte mycket till övers för nyliberalismen."
Nej, det är det många liberaler som inte har. Dom brukar oftast kallas socialliberaler, eller bara liberaler.
Personligen har jag relegerat "nyliberalism" till att vara en ekonomisk teori. Som sådan är den bra. Problematisk blir den bara när fanatiska nyliberaler tror att en ekonomisk teori kan lösa icke-ekonomiska problem. Ett felslut dom har gemensamt med kommunister förövrigt. ;)
"Jag tillhör dem som ser socialismen (den demokratiska) som en logisk fortsättning och en konsekvens av liberalismen."
Ja, men där är du som vanligt tvärt ute och cyklar. Socialism kan betyda två saker. Antingen betyder det en politoekonomisk idé, nämligen den om gemensamt ägande. Den har ingenting med liberalism att göra alls. Eller så menar man med socialism en diffus känsla av grupptillhörighet med dom som kallar sig socialister. Det är den vanligaste betydelsen, tror jag. Men den har inget med liberalism att göra. Det är en gruppidentitet, ungefär som att säga att man är AIK:are eller Goth.
"Vi behöver, enkelt uttryckt, en ny liberalism."
Det har jag iofs inget emot, men från det du säger är allt som verkligen behövs att du upptäcker liberalismen, och slutar stirra dig blind på en den insignifikanta minoriteten som kallas nyliberaler.
Sedan, när du har tagit reda på var liberalism (och inte bara nyliberalism) står för och fungerar, då är jag intresserad av att höra din åsikt om den.
Anledningen till att socialliberaler och andra "allmänliberaler" inte gillar att bli kallade nyliberaler är att de definitivt inte är det, och ser det som en förolämpning att bli kallade det.
Att kalla borgerliga politiker i allmänhet för nyliberaler vore ungefär ungefär som om jag skulle kalla dig hårdkokt kommunist, vilket du förmodligen inte skulle uppskatta särskilt väl.
Nyliberalismen är mycket mer långtgående än vad liberaler i Sverige i allmänhet är. Om du läser på lite så inser du att nyliberaler vill avskaffa alla statens funktioner utom tre - poliskår, domstolsväsen och militärt försvar. Jag, som utan tvekan hör till högerflanken i Centerpartiet, och många andra borgare inser naturligtvis mängder av problem som detta innebär, och har därför valt någon form av socialliberalism eller liknande som ideologi istället.
Nästan alla liberaler i Sverige är fast förankrade i socialliberalismen, även om undantag finnes. Sveriges största uttalade nyliberala parti fick 200 röster i valet i fjol, vilket talar rätt mycket om hur liten nyliberalismen är i Sverige.
Kommer kanske någon kommentar senare också, har fler tankar runt ditt inlägg, men jag skulle se till att åka ut till Ikea och handla i eftermiddag och inte bara skriva bloggkommentarer hela dagen. :)
Jag har svarat med ett eget inlägg på det här. :)
Nej, Sjölander – demokratisk socialism är inte liberalism
Då kunde det vara dags att "liberalerna" satte hårt mot hårt mot "nyliberalerna" då. ERftersom man inte gör det idag och de "liberala/nyliberala" bloggarna/debattörerna glider ihop i en konform massa, mer förenade av förakt för välfärdsstaten än av idelogisk samhörighet.
Jag längtar efter att se en eller två uppkäftiga liberala folkpartister, förutom Birgitta Ohlsson, som tog strid för socialliberalismen, eller en eller två centerpartister som inte har ett öppet förakt för folkrörelser och förenad idealism.
På bloggsidan är det precis som Johan Sjölander påpekat oerhört enformigt, och det säger jag inte för att jag inte läser deras bloggar, utan för att jag just gör det.
Nej, det behövs inte en ny liberalism, den gamla liberalismen behöver återuppväckas. Den har länge nog varit kidnappad av folk som förmodligen kastade krona eller klave innan de bestämde sig för vilket politiskt parti de skulle försöka göra karriär hos.
Sjölander. Nu stryker vi ett streck över de tråkiga missförstånden tidigare, kompis.
Den klassiska liberalism som "nyliberaler" inspireras av kom före John Stuart Mill och representeras bäst av Adam Smith, som såg marknadskraften som en naturkraft, som vi gör bäst i att låta verka oreglerad - men naturligtvis skall vi ha gemensam akutvård, polis, domstolsväsen, fängelser och militär, som skyddar alla medborgare lika väl mot våld, stölder och bedrägerier. Det är DET som är jämlikhet för en klassisk liberal. Av helt naturliga skäl, som jag inte kommer att gå in på här, var de första liberalerna även nationalister, som jag. Vi är stolta upplysare, illuminater!
Sådana som det är synd om (det är för övrigt synd om MÄNNISKAN, som Strindberg sa) och sådana som inte kan betala sina försäkringar och avgifter själv, skall söka sig till frivilliga solidariteter som familjer, föreningar, kooperativ, federativ etc.
Det är INTE rättvist och jämlikt att medborgaren avvtvingas sitt eget kapital av främlingar som skall främja andra främlingar. Det är skamligt. Jag har olika bidrag, men det hindrar mig inte från att vara mot systemet som helhet. Om det fanns mer frihet, mindre skatt och mindre avgifter i samhället - så skulle jag ha råd att leva utan bidrag.
"Då kunde det vara dags att "liberalerna" satte hårt mot hårt mot "nyliberalerna" då."
Liberaler är demokrater och tror inte på våld. Därför sätter vi inte "hårt mot hårt", utan använder saklig debatt för att försöka nå fram till en ståndpunkt som är så korrekt som vi klarar av.
Socialliberalerna har i den frågan sopat mattan med nyliberalerna i alla frågor utom dom ekonomiska, där nyliberalerna har sopat mattan med alla. :-)
Resten av ditt inlägg är, i typisk vänsterstil, bara en hög med personangrepp. Det beror på att ni till vänster så sällan tror på saklig debatt som ett sätt att avgöra en fråga. Och då blir det ju som det blir också...
Nu råkar jag har svårt att placera in dig på den där borgerliga skalan, vilket du säkert tar spm personangrepp också. Jag anser inte att jag personangriper för att jag säger vad jag tycker - annars kunde man ju ta till saker som att Regebro inte är direkt länd från sans och balans i debatten, eller att han knappast är rätt man att yttra sig...
Men...
Jag har faktiskt läst din blogg ett antal gånger och jag ser ytterst lite som skiljer dig från renodlade nyliberala galningar. Nu kanske du är en sån där klassisk "liberal" - eftersom du uppenbarligen känner dig trampad på tårna vore det väl bra att markera en rågång då. Mot marknadscentreringen inom centerpartiet t ex - som ligger bra långt från vad Hedlund, Fälldin och Johansson stod för.
Har du ens en aning om vad liberalism står för? Ser du svårigheten i att t ex centerpartiet idag betraktas som ett lydparti till moderaterna (en slutsats som enklast dras genom att se till de fallande opinionssiffrorna; en entydig analys ger ju vid handen att en lyckad allinspolitik kommer gynna moderaterna och tt en misslyckad kommer att missgynna c, fp och kd) eller är du tillfreds med att höra till ett marginaliserat plagiatparti?
Om detta ser jag ytterst lite på din blogg (eller på någon annan borgerlig bloggares - vilket kan synas orättvist eftersom jag också vet att man inte alltid ska förvänta sig högrenivåinnehåll bara för att någon får för sig att blogga - det gäller f ö mig också) till skillnad från ett antal olika bloggare som för en levande socialdemokratisk debatt och idékritik på sina bloggar.
Om detta har som sagt Sjölander redan retat upp en del av de vanligaste borgarbloggarna, men det hindrar ju inte att det ska påpekas igen. Det finns en förödande konformitet i åsikter hos alliansbloggarna, som man knappast kan dölja genom att åter tala om "partipiska, inomgruppstystnad, sekterism" och liknande hos socialdemokraterna!!!
Min eventuella ståndpunkt har mycket lite att göra med den bristande borgerliga idédebatten, och avsaknaden av alternativ till nyliberalismen (om den nu är så ful som några verkar tycka). Jag har redan tidigare efterfrågat var den debatten förs på den borgerliga sidan, och svaret lyser med sin frånvaro.
Exakt vad är det som skiljer moderaterna från folkparti och centerparti? Och eftersom jag är tveksam till om jag kommer få svar - hur kan man tro att man kommer överleva som annat än en fraktion om skillnaden suddats ut?
Calle: Om du hade läst sidan jag länkade hade du vetat att "klassisk liberalism" är detsamma som nyliberalism. De bägge uttrycken är synonymer...
Vidare så blir det som sagt lite löjligt att sätta hårt mot hårt (i debattavseende alltså) mot en rörelse som är så liten som den är. Det finns massor med partier som fick betydligt fler röster - Sverigedemokraterna, FI, Piratpartiet, SPI, Junilistan, Sjukvårdspartiet, Nationaldemokraterna, Enhet, Nationalsocialistisk front, Ny Framtid, Rättvisepartiet Socialisterna, Folkets Vilja, Kommunisterna och till och med Unika Partiet fick fler röster än Sveriges största (och så vitt jag vet ända) nyliberala parti, Klassiskt Liberala Partiet.
Kort sagt, även om nyliberaler till viss del är överrepresenterade bland bloggare, och till viss del inspirerat även "vanliga borgare" med vissa tankegångar, så är det ganska löjligt att kräva det du gör. Jag ser ju inte det stora socialdemokratiska och vänsterpartiska uppbådet mot varken RS eller SKP...
Då har du missat poängen Magnus. Det handlar om avsaknaden av en levande liberal debatt. Finns den och i såna fall var? Hittills har jag då inte hittat den - däremot hittar jag sånt som du antagligen inte, men definitivt jag, skulle klassa som nyliberalism, och jag gör det baserat på förekomsten av en övertro på marknadslösningar, ett förakt för humanism och en skriande historielöshet.
Jag ser i alliansens Sverige ett system där de som är svaga kommer trilla mellan stolarna, på samma sätt som vi sett i Europa, framväxten av ett nytt trasproletariat i form av billig arbetskraft från de nya EU-medlemmarna, men också ett stängt Europa. Allt detta är frågor som borde ligga inom den klassiska liberalismens tabkesfär, men det gör dei inte. Så vad ska man kalla dessa våra vanligaste borgerlig bloggare då? Bara borgare? Alliansare?
Bra inlägg, kanonbra analys Johan.
Det är ytterst sällan jag personligen träffar på någon som säger sig vara liberaler, nyliberaler och allt vad de nu kallas.
Så den egentliga erfarenheten jag har av liberaler är via bloggosfären. Det som då är slående är att så många kallar sig liberaler men i verkligheten ser man i deras bloggar att de troligen inte ens skulle vara överens om att jorden är rund.
Därför vill jag ge dig rätt i att ordet har förlorat sin betydelse och har idag reducerats till att beskriva en allmän socialdemokrats-fientlig person.
Jag håller också med Calle Fridén i hans kommentarer.
Ps. Jag såg en dokumentär om Aun Rand för ett tag sedan. Var hon verkligen riktigt klok i huvudet?
Calle Fridén:
"Jag anser inte att jag personangriper för att jag säger vad jag tycker -"
Det anser inte jag heller. Jag anser att du kommer med ad hominem argument när du kommer med ad hominem argument. Att du tycker så får man väl anta, men det är ju ingen anledning att vara osaklig.
"Jag har faktiskt läst din blogg ett antal gånger och jag ser ytterst lite som skiljer dig från renodlade nyliberala galningar"
Jaså? Men trots detta så har du svårt att placera in mig på den där borgerliga skalan? Mhm.
"Mot marknadscentreringen inom centerpartiet t ex - som ligger bra långt från vad Hedlund, Fälldin och Johansson stod för."
Nej, dom var ju inte liberaler, det är korrekt.
"Har du ens en aning om vad liberalism står för?"
Börjar du prata med dig själv mitt i inlägget?
"Ser du svårigheten i att t ex centerpartiet idag betraktas som ett lydparti till moderaterna"
Om dom gör det så är det ju synd. Det är ju inte sant i vilket fall. Men vad har det med saken att göra? Sjölander efterfrågade enny liberalism, vi påpekar att det han efterfrågan redan finns. Vad centerpartiets tveksamma liberalism har med saken att göra är inte uppenbart. Du kanske kan vara lite konkretare i dina svar i fortsättningen, så blir debatt kanske lite mer meningsfullt.
"eller är du tillfreds med att höra till ett marginaliserat plagiatparti?"
Jag tillhör överhuvudtaget inte något parti.
"Om detta ser jag ytterst lite på din blogg"
Nej, varför skulle jag skriva nåt om huruvida centerpartiet är ett lydparti till moderaterna eller inte? Frågan rör mig inte i ryggen.
"Min eventuella ståndpunkt har mycket lite att göra med den bristande borgerliga idédebatten,"
Nej, det får jag hoppas, eftersom dom bristerna bara finns i din fantasi.
"och avsaknaden av alternativ till nyliberalismen"
En avsaknad som bara existerar i socialisters fantasi. Ni är väldigt förtjusta i att måla upp en antinge-eller värld, där man antingen är ond nyliberal, eller god socialist. Men världen ser inte åt så annat äni era drömmar, vilket nu flera personer här har påpekat. Det finns ett liberalt alternativ till nyliberalism. Och du kan få lära dig lite om det, ifall du tar av dig dina skygglappar och lyssnar en liten stund.
"Exakt vad är det som skiljer moderaterna från folkparti och centerparti?"
Vad spelar det för roll? INGET av dom partierna är nyliberala.
Magnus Persson:
"Om du hade läst sidan jag länkade hade du vetat att "klassisk liberalism" är detsamma som nyliberalism. De bägge uttrycken är synonymer..."
Bara hos nyliberaler. Nyliberaler har byggt upp en myt om nyliberalismen där man säger att det är den rena ursprungliga liberalismen. Det är dock enbart ett självebdrägeri gjort för att stärka nyliberaler i sin religiösa tro. Dom tidiga liberalerna var varken konsekventa nyliberaler eller konsekventa socialliberaler. Den skillnaden existerade helt enkelt inte då. Nyliberalism är faktiskt just detta: Ny liberalism. Eller, ja nyare än socialliberalismen, alltså.
"Finns den och i såna fall var?"
På liberala forum, mest. Men du skall veta att dom flesta nyliberaler är 17 år gamla, och blir socialliberaler innan dom är 25. Så du har en viss poäng i att den debatten är lite död. Socialliberalismen vann.
"Det som då är slående är att så många kallar sig liberaler men i verkligheten ser man i deras bloggar att de troligen inte ens skulle vara överens om att jorden är rund."
[...]
"Jag håller också med Calle Fridén i hans kommentarer."
Men hans poäng är ju att liberaler inte diskuterar nåt, att det inte förekommer nån debatt och att alla tycker samma nyliberala saker. Tvärtemot det du sa alltså...
Jösses kompis!
Var har du fått ifrån att socialism är sprungen ur liberalism???
Fel, fel, fel...
Antimannen:
från tron att tron kan försätta berg
Något socialister fortfarande ägnar sig åt:
Tron att om dom bara tror tillräckligt mycket, tillräckligt många .... så infinner sig Nirvana!
Lennart, ordpolisen, Regebro:
Eftersom jag inte skrev exakt i vad jag håller med Calle Fridén i hans kommentarer så är din dryga kommentar endast ett utslag av ett tvångsmässigt mästrande.
Som dina tvångsmässiga personangrepp då.
Jag begriper fortfarande inte hur jag rimligen kan misstänkas för personangrepp för en post där jag faktiskt bara namngav Birgitta Ohlsson och Sjölander, och definitivt inte angrep nån av dem.
Om man sedan anser att jag drar alla borgerliga bloggare över en kam må det vara hänt, men att det skulle vara personangrepp är rätt magstarkt. Om det nu inte är så att LR slentrianmässigt betecknar meningsmotstånd som personangrepp.
Ja, jag anser att den brogerliga bloggosfären för närvarande är trist konform. Ja, jag anser att det saknas pigga borgerliga debattörer som återupplivar socialliberalismen. Ja, det vore trevligt med borgerliga bloggare som uppvisade partiskiljande åsikter och som inte enbart förenades av motvilja på socialdemokratin.
Hur kan det vara personangrepp???? Och om inte LR har lust att svara kanske nån annan kan uttolka andemeningen i det åt mig.
För övrigt är jag övertygad om att det förs en debatt om liberalismen. Nånstans. Frågan är bara var. Bloggosfären är stor och det är inte fullt så lätt att hitta. Jag läser ett stort antal borgerliga bloggare hyfsat regelbundet och kommer vid tillfälle lägga upp en sammanställning av arkiverade ämnen som jag hittat där - och debatt om liberalismen och dess utveckling är inte direkt vanligt förekommande. Inte om man ställer det i relation till det vanliga hackandet på socialdemokratin - hallå, ni sitter i regeringsställning nu! - eller förekomsten av glada tillrop till varandra om att inte oroa sig för opinionssiffror (vem tro ni att ni lurar?).
Så ge mig tips på olydiga borgerliga bloggare som diskuterar ideologi med varandra, som är osams på samma vis som jag och Morian, som ifrågasätter sina partiledare eller andra företrädare. PM Nilsson har varit rolig senaste tiden, Ohlsson är det ofta - men de är knappast ideologer.
Calle: "Om det nu inte är så att LR slentrianmässigt betecknar meningsmotstånd som personangrepp."
Huvudet på spiken!
Förutom slentrian så finns det inslag av tvång även i detta.
Men man vänjer sig. Så fungerar de flesta som kallar sig liberaler/nyliberaler.
Calle låtsas om som att svepande påhopp på liberaler i allmänhet inte är osakligt, utan att det är fullt sakliga argument.
Frågan är om Calle tror på det han själv säger. Stefan däremot verkar ha svalt det med hull och hår.
"Bloggosfären är stor och det är inte fullt så lätt att hitta."
Det finns fler debattforum är bloggar, vet du. ;)
"Så ge mig tips på olydiga borgerliga bloggare som diskuterar ideologi med varandra"
Det förekommer ideologisk debatt på Bloggen Bent just nu, och det dyker upp nyliberaler som klagar på bloggregeringen titt som tätt.
"som är osams på samma vis som jag och Morian, som ifrågasätter sina partiledare eller andra företrädare."
Det där stämmer in på nästan alla liberala bloggare. Några fler än Morian och ibland Laakso har jag dock inte hittat på den andra sidan.
Och vad skulle vara svepande i mina formuleringar menar du? Jag tycker ju faktiskt så. Och jo, jag vet att det finns få saker som gör folk så förbannade som att höra att de är ointressanta men nu råkar det faktiskt vara just ett litet fåtal förunnat att kunna formulera sig både smart och läsvärt, och de andra är mediokra.
Det betyder inte att de är korkade eller fula. Det betyder att de inte är särskilt intressanta att läsa. Man kan naturligtvis ha en blogg av andra skäl men varför låtsas som om precis alla är bra? De flesta är det inte, annat än för sina vänner eller åsiktsfränder.
Ja, jag vet att det förekommer en slags debatt på olika forum men nu var det inte forum jag efterfrågade.
Vad jag däremot observerat är en hel driva av obundna borgerliga bloggare, som inte vill knytas till partier. Vad jag ska dra för slutsats av det vet jag inte - min definitiva erfarenhet är att den påverkan man kan ha blir extremt liten utanför systemet. Känns inte det trist? Hur ska man få gehör för sina politiska idéer om man inte har ett parti att tampas med. Istället för att inrikta sig totalt på att bara avsky ett annat parti.
"Jag tycker ju faktiskt så."
Ja det är väl klart som korvspad att du gör. Det gör det inte sakligt, förstår du.
"min definitiva erfarenhet är att den påverkan man kan ha blir extremt liten utanför systemet. Känns inte det trist?"
Jo. Men den påverkan man kan ha inifrån systemet är också rätt liten. Det blir så i en demokrati. Alla skall bestämma, och då får varje person bestämma rätt lite.
"Hur ska man få gehör för sina politiska idéer om man inte har ett parti att tampas med."
Det finns många sätt.
"Istället för att inrikta sig totalt på att bara avsky ett annat parti."
Ett? Vänstern brukar vanliga avsky minst fyra partier i en klump.
Du svarar fortfarande inte på en vänligt ställd fråga. Du kan få ett par till om du vill ha fler att inte svara på - eftersom det här är mina privata åsikter kan man knappast begära att de ska vara sakliga. Eftersom det är mina åsikter kan de nästan sägas vara subjektiva. Så varför svarar du inte på frågan ställd ovan?
Hur kan mina svepande formuleringar om ett par hundra personer sägas vara personangrepp? Jag frågar inte bara för att provocera utan för att jag faktiskt skulle vilja veta hur du tänker.
Och nej, jag avskyr inte fyra borgerliga partier i klump. Jag avskyr dem inte ens ett och ett. På sin höjd är jag rätt ointresserad av två av dem.
Avskydde jag dem skulle jag inte vara intresserad av att veta var det pågår en vital liberal debatt. Jag är mycket medveten om det liberala idéarvet, inom både folkpartiet och centern har det under långeliga tider funnits samsyn med socialdemokraterna i en mängd frågor.
Så varför skulle jag avsky dem?
Se där, ett par frågor till du kan låta bli att svara på. De är i varje fall ställda....
"Du svarar fortfarande inte på en vänligt ställd fråga."
Vilken fråga menar du att jag inte har svarat på?
"Hur kan mina svepande formuleringar om ett par hundra personer sägas vara personangrepp?"
Att formuleringarna är svepande betyder inte att dom inte är personangrepp. Om jag säger "alla som har blåa jackor är dumma i huudet" är det en svepande formulering OCH ett personangrepp. Så när du gör negativa osakliga formuleringar om liberaler, oavsett om du tycker så eller inte, så är det:
1. Svepande.
2. Osakligt.
Så, är nåt oklart?
"Så varför skulle jag avsky dem?"
Inte vet jag, det var DU som började prata om att avsky partier. Jag bara påpekade att det är nåt som vänstern sysslar med i betydligt högre grad än borgerliga. Detta påpekade jag i ett försök att få dig att förstå att påståendet var opåkallat och osakligt och dessutom rätt löjligt. Det försöket misslyckades uppenbarligen.
Regebro, det där är rätt stora ord från nån som på sin blogg skriver saker som:
" Varför ljuger dom då? Och framförallt, varför är allt dom kommer med lögner eller angrepp på person? Varför framför dom inga som helst sakliga argument? Jo, enkelt: Dom har inga. Oppositionen i sverige är idag totalt politiskt krossad. Dom har inget vettigt att säga alls. Alltså står dom helt enkelt i TV och ljuger. "
Eller
"Sverige hade behövt en saklig politisk debatt. Dagens oppositionspolitiker är varken kapabla eller intresserade av det. "
Det finns gott om liknande där.
Så säg mig - varför är det OK för dig att skriva svepande påståenden om människor du aldrig träffat, hört talas om eller förmodligen aldrig brytt dig om, medan det är infamt av mig att hävda att en drös människor skulle kunna sorteras in i ett och samma fack?
Jag har aldrig sagt att det är "infamt" att dina kommentarer är svepande. Det har du hittat på själv. Jag visste tametusan inte ens vad "infamt" var innan jag slog upp det. Allt jag har gjort är att kalla dom svepande. Detta protesterade du emot av någon märklig anledning, och frågade mig på vilket sätt dom är svepande. Jag svarade på det. Ordet "svepande" är ett beskrivande adjektiv, inte en moralisk utsago, sörrö.
Sådär. Är nåt fortfarade oklart?
Du vill fortfarande inte vidgå att du anser att när jag säger en sak i svepande ordalag är det personangrepp, men inte när du gör det? Bra, fint. Jag lägger ner det här nu.
Jag har aldrig påstått att det är osakligt därför att det är svepande. Det har du hittat på helt själv.
Jag har påstått att det är osakligt och svepande.
Förstår du skillnaden?
Skicka en kommentar