torsdag, maj 24, 2007

Blir aborträtten en fråga i svensk politik?

Att abortfrågan kommer att komma upp på det kristdemokratiska rikstinget i sommar, är väl egentligen ingen överraskning. Nu har SvD kommit över några ”interna” dokument inför mötet (se här), och enligt dem verkar det inte vara några större överraskningar på gång. Nej till de mer radikala kraven, men en öppning för att diskutera den övre abortgränsen, tycks vara partistyrelsens linje.

Den stora frågan är dock vad detta innebär. För det verkligt intressanta är handen på hjärtat inte vad kristdemokratiska partiet formellt sett tycker, utan vilka krav Hägglund och hans kollegor väljer att driva i regeringen. Det är det som kommer att avgöra om abortfrågan blir ett fortsatt internt bekymmer för (kd), eller om den också blir till riktig politik. Detta blir också ett strategiskt vägval för kristdemokraternas anti-abortfalang: Väljer man att försöka lägga sig på en mer hårdkokt linje som är helt chanslös att vinna gehör för i riksdagen och bland de andra borgerliga partierna, eller kan man acceptera en försiktigare hållning (i förhoppningen att faktiskt komma någonvart under mandatperioden)?

Och oavsett detta kvarstår en mängd andra frågor att svara på innan vi vet hur denna fråga utvecklar sig. Exempelvis, är de andra partierna i alliansens beredda att överhuvudtaget ge kristdemokraterna något vad gäller abortfrågan? Hur kommer oppositionen agera? Mona Sahlin har ju som bekant ett stort engagemang i frågan, det är fullt möjligt att hon nu kommer att ta chansen att ”hoppa på” kristdemokraterna och därmed också alliansen. Vilka effekter kommer detta då att få?

Själv tycker jag att Sverige har en bra abortlagstiftning som den är. Jag tycker därför att det vore synd om fokus i den politiska debatten skulle förskjutas bort från de verkligt viktiga frågorna (arbetsmarknaden, klassklyftorna, jämställdheten i arbetslivet etc) till en svårare och snårigare etisk diskussion. De moraliska frågeställningar varje genomförd abort med nödvändighet väcker anser jag egentligen lämpar sig bättre för de berörda individerna än för staten och samhället.

Jag slipper därför helst en svensk abortstrid. Och förhoppningsvis har jag Göran Hägglund med mig i detta. Men det bygger mycket på att han lyckas hantera sin egen interna opinion. Hur väl detta lyckas får framtiden utvisa.

Läs mer i DN här.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tja, med tanke på att en miljon(!) barn aborterats sedan mitten på 70-talet kanske man bör fundera på hur man kunde stöttat kvinnorna så att de kunnat behålla sitt barn. Om man genomgått en abort plågas man dessutom ofta av dåligt samvete, ångest etc. - vilka skador får inte kvinnorna i längden av det? Hur många förhållanden går i kras för att de har obearbetade problem med sig in i förhållandet?

Anonym sa...

Kul att du är pappaledig! :-)
Barn är värdefulla! (Även små barn som inte fötts!)

Skuncke sa...

Var går gränsen? Både i historien och i andra kulturer idag ser man hur man hela tiden tänjer på gränserna och hittar ursäkter för att döda sin avkomma. Denna typ av massaborter, läs etnisk rensning som KD förespråkar såg vi ju exempel på i 30-talets Tyskland och de flesta vet nog vad den människosynen slutade med under 40-talet.

Infanticid, dvs utsättning har ju varit utbrett både i Sverige under vikingatid, i romerska riket, Kina och ett otal andra platser. I dessa kulturer ursäktar man sig med att barn inte är något levande eller att ett barn är inget liv innan det är döpt.

Sedan har vi ju den "svenska" kulturens alla dessa hedersmord med sina ursäkter där man dödar fullvuxna barn för sin familjs så kallade heder. Det är ok att se mellan fingrarna när det gäller detta enligt Alliansen, de mångkulturella kan ju inte bära någon skuld.

KD står inte för kristna värderingar och man undrar vad denna förkastliga människosyn ska leda oss till.

Mikael Åhman sa...

*suck* Skriv något positivt om kvinnans rätt till sin egen kropp, eller barns rätt födas önskade och efterlängtade, och du får ofelbart kommentatorsfältet nerlusat med infatila inlägg a lá skunckes debila svammel...

Dock tror jag att vi slipper någon abortstrid i Sverige. Hägglund är begåvad nog att inse att mängden människor som motsätter sig den fria aborträtten är omvänt propotionell till deras gapiga retorik. Abortmotståndarna är kort sagt alltför få för att det skall vara rationellt ens ur populistisk synvinkel för KD att gå dem till mötes.

Å sen har ju t.o.m. A. Svensson accepterat abort på gamla dar. Lär bero på att han åkte till Afrika och med egna ögon såg konsekvenserna av abortförbud...

Anonym sa...

Jag tror inte en ev. debatt handlar om abort eller inte. Abortfrâgan har sin grund i detta med kvinnans frihet, att en gravid kvinna inte skall tvingas föda fram ett av henne själv oönskat barn. Dâ fanns det länge ett före-efter där omgâende abort,rent praktiskt, medförde/innebar fostrets dôd. Kvinnar befriade sig frân fostret till priset av dess död. Idag finns mycket större möjligheter att lâta fostret leva, allt annat lika i övrigt. Detta är ett "nytt" dilemma.