lördag, november 03, 2007

Höstkväll i skärgården

Som van skräckfilmskonsument borde jag väl egentligen veta bättre än att ge mig ut på en avlägsen skärgårdsö under Halloween. Men när brasan sprakar och värmen från elden jagar den ruggiga höstluften på flykten så tycker jag nog ändå att det var värt risken. Och det är något speciellt med att om än bara för några timmar fly undan staden till någon sorts idylliskt avkopplad tillvaro med böcker, familj och natur.

Tillbringande förmiddagen i sängen tillsammans med Leif GW Perssons senaste deckare om Palmemordet; "Faller fritt som i en dröm". Det är en sådan där bok som jag köpte ungefär när den kom, började läsa men sedan på något sätt tappade intresset för. Därefter har den legat bredvid sängen med bokmärket nästan provocerande riktat mot mig som en illsinnad påminnelse. Men så bestämde jag mig för att trots allt ge den en chans och tja, på den vägen är det.

Och det finns något med Perssons prosa som passar alldeles utmärkt för en ledig dag på landet. Lagom lättsamt underhållande och roande utan att vara alltför intellektellt ansträngande, om man så säger. Med den där lilla extra kryddan som den "verklighetsbaserad" bakgrunden trots allt innebär.

Annars är det slående hur välgörande det är för tanken med lite frisk skärgårdsluft. Funderingar om politik, samhälle, fotboll och kultur i största allmänhet flyger genom huvudet närmast fjärderlätt; virvlar runt en smula utan att vara alltför bekymrade över huruvida de tar fast form eller inte. När jag satte mig ner vid datorn för att skriva detta inlägg hade jag nog först tänkt att jag skulle försöka mig på att utveckla några av tankegångarna men vid närmare eftertanke tror jag att jag låter bli: det får bli senare. Just nu är ett ögonblick som mest lämpar sig för att avnjutas i sig självt.

Så ni får se detta som en allhelgonahälsning i all enkelhet. Dags för mig att återgå till övriga familjen. Vi ses.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

1 kommentar:

Anonym sa...

Det som är trist med Persson är att han, precis som alla andra som producerar, inte författar, emellanåt verkar hamna i det där "jag måste skriva mina tjugo sidor idag"-syndromet. Det gör att han onekligen tappar tempo. Och då blir det gärna lite buskis av det hela.
Hans "teori" kring mordet ger jag inte mycket för. Han må veta en hel del om svenskt polisarbete men han vet inte tillräckligt om politiskt hat