Är det på grund av att de inte är ”riktiga liberaler” som den borgerliga regeringen tvingar igenom den omdebatterade FRA-lagen, eller är frågan mer komplicerad än så? Den frågan ställer sig Jens Stanislaus i en artikel i Arbetaren, som jag hitta via liberale bloggaren Johan Norberg. ”[E]n svår fråga om FRA och liberalismen i dag, som vi liberaler har all anledning att grubbla över” kommenterar Norberg själv, och jag – som visserligen inte brukar kalla mig för liberal - kan bara hålla med.
Att det inte längre räcker med några skolboksdefinitioner a la 1900-kallt för att förstå dagens politiska landskap framstår nog för de allra flesta som alldeles uppenbart. Särskilt gäller detta den oerhört vittoförgrenade ideologi vi brukar kalla liberalism. Själv försökte jag utveckla några tankar åt det hållet när jag häromveckan skrev några inlägg om FRA och kriget mot terrorismen (du hittar det inlägget här). Men debatten om den moderna liberalismen i skuggan av FRA känns bara som den är i sin linda.
Och jag tycker inte att detta är en debatt som är till enbart för den som definierar sig själva till den politiska högern. Även för oss i vänstern finns anledning att ”återupptäcka” vår relation till den klassiska liberalismen. Där är Stanislaus text ett angeläget inlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om liberalism, FRA, Johan Norberg, ideologi, idepolitik och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar