Effekten av det borgerliga vårdnadsbidraget har huvudsakligen blivit att invandrarkvinnor som står långt från arbetsmarknaden betalas för att ta sina barn ur förskolan vilket på lång sikt försämrar förutsättningarna för barnets språkutveckling och integration i det svenska samhället. Så hårt kan man sammanfatta innehållet i den artikel i ämnet som idag publiceras i DN: Vårdnadsbidraget leder till stängda förskolor. Och jag tycker det börjar bli läge att ta den här frågan på det allvar den förtjänar.
Den utveckling DN beskriver (mer utvecklad i papperstidningen än på nätet) är i korthet att vårdnadsbidraget i de flesta områden blivit en flopp, förutom i vissa invandrartäta förorter (artikeln handlar om Stockholm, så det område som lyfts fram är Järvafältet) där arbetslösa kvinnor tar sina barn ur förskolan och istället har dem hemma. Det har lett till nedlagda förskolor - två hittills runt Järva och det finns tydligen planer på mer. Det stora problemet är dock naturligtvis inte detta, utan att det finns stora risker att barnen tappar i inte minst språkutveckling. Av de lokala politiker runt Järva som intervjuas i artikeln (M, FP, KD och S) så är det också egentligen bara kristdemokraten som fullt ut försvarar systemet. På riksplanet kommenterar Emma Henriksson (KD) med att "det barnet förlorar i språkutveckling tar de igen i trygghet". Vad hon bygger detta på framgår inte av artikeln.
Att lyfta integrationsaspekten på vårdnadsbidraget är alltid känslig materia. Vad det handlar om är nämligen ett extremt tydligt exempel på spänningen mellan föräldrarnas rätt att bestämma och barnets rätt till så goda förutsättningar till ett bra liv som möjligt. Och det är också en fråga som måste sättas in i ett socialt/ekonomiskt perspektiv; hur många av dessa familjer vi pratar om har egentligen råd att säga nej till de extra tusenlappar de får om de väljer att ta sina barn ur förskolan?
Men oavsett hur vi väljer att se på saken så är de stora förlorarna på den politik som nu förs barnen. Det är de som offras för kristdemokraternas familjepolitiska utopidrömmar. Hur i hjärtat liberala moderater, folk- och centerpartister kan ställa sig bakom en sådan politik övergår faktiskt mitt förstånd.
För den rödgröna oppositionen är uppdraget tydligt; nu behövs någon som tar barnens parti. Även när det kan tyckas kontroversiellt. Vi får hoppas att dagens DN-artikel ger lite välbehövligt bränsle till den brasan.
Andra som skrivit klokt om vårdnadsbidraget tidigare är till exempel Peter Högberg, Peter Weiderud och faktiskt DN:s ledarsida (vilket kommenterades av bla Alexandra och Kulturbloggen).
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdnadsbidrag, integration och annat intressant
1 kommentar:
Tack för att du formulerar det många av oss tänkte och kände vid frukostbordet.
Jag tror inte att speciellt många liberaler tycker om vårdnadsbidraget, jag tycker de mer eller mindre har erkänt att detta bara är en kompromiss för att ge Kd någonting.
Att Kd själva väljer att försvara en reform som så uppenbart motverkar andra politiska syften är för mig en gåta. Sen ska man inte välja att döma folk på grund av citat i media, men faktum kvarstår - bägge kristdemokrater väljer att försvara reformen.
Tragiskt.
Skicka en kommentar